Ljusblått rinner livet förbi mig. Oavvänt tigande. Idag har varit en lagom dag. Ingenting har jag gjort. Bara flutit med i den våg av vardagsledighet som faktiskt känts ganska bra. Inte tänkt för mycket. Inte tvivlat på mig och livet. Inte önskat något annat.

Känslan av maktlöshet har förtvinat. Just idag är jag stark.

Dessa starka dagar. Hoppfulla, rogivande och kanske är det livet. Livet som står på min sida.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://attandasmedoppenmun.blogspot.com/

Nu handlar det bara om att orka orka orka. Härda härda härda. Igenom den här perioden. Det är så här nu. Inte så roligt. Mycket gråt. En touch av förtvivlan. Den går över. Jag vet. Försöker stanna i känslan och tillåta mig känna känslan och att den ä...

Spytt mig till ont huvudet. Allt går bra nu. Det märks. Tydligt. Grät blod igår framför tv. Jag visste. Och tittade ändå. För att få gråta gråta gråta. Att bli lämnad så hjärteskärande. Det gör så jävla ont. Själen går sönder och dör en smula. ...

Och jag äter nyårsefterätten som jag inte tyckte var så god då men som jag inte kan sluta äta nu. Avslutet slutade vara ett avslut i onsdags och idag så chattar han med mig som inget har hänt. Hur är det möjligt? Med största sannoliket ville han ligg...

Jo men visst. Betyder jag ingenting för dig. Jag fattar. Och är egentligen inte så brydd. Du var det samma för mig. Någon att få något av som jag ville ha. Skillnaden mellan oss är att jag kan stå för det, jag kan ändå vara människa och behandla denn...