Regnig grå, grå måndag. Alla trötta, av regnet, av måndagen, av tristess. Konstaterade att det är höst nu. Nio månader innan ljuset igen. Ve och fasa. Ja vill ikke. Men måste ju.

Min längtan är större igen. Längtans ljusrosa skimmer. Flyktigt fladdrar den förbi för att ibland, som nu, stanna och vara trogen en stund. Längtan efter ett sammanhang där det inte bara är jag. Utan två. För att sedan bli tre.

I denna flyktiga, ytliga, trånga värld som jag befinner mig, finns det överhuvudtaget möjlighet till detta? Jag vill så gärna dessa stunder. Så gärna att det gör ont i mig. Förtröstan är dock inte den överväldigande känslan, utan oro att detta inte kommer att bli verklighet. Då vill gråten komma, gråta, gråta, gråta ut den sorg, uttagen i förskott, för något som jag inte vet kommer att inträffa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://attandasmedoppenmun.blogspot.com/

Nu handlar det bara om att orka orka orka. Härda härda härda. Igenom den här perioden. Det är så här nu. Inte så roligt. Mycket gråt. En touch av förtvivlan. Den går över. Jag vet. Försöker stanna i känslan och tillåta mig känna känslan och att den ä...

Spytt mig till ont huvudet. Allt går bra nu. Det märks. Tydligt. Grät blod igår framför tv. Jag visste. Och tittade ändå. För att få gråta gråta gråta. Att bli lämnad så hjärteskärande. Det gör så jävla ont. Själen går sönder och dör en smula. ...

Och jag äter nyårsefterätten som jag inte tyckte var så god då men som jag inte kan sluta äta nu. Avslutet slutade vara ett avslut i onsdags och idag så chattar han med mig som inget har hänt. Hur är det möjligt? Med största sannoliket ville han ligg...

Jo men visst. Betyder jag ingenting för dig. Jag fattar. Och är egentligen inte så brydd. Du var det samma för mig. Någon att få något av som jag ville ha. Skillnaden mellan oss är att jag kan stå för det, jag kan ändå vara människa och behandla denn...