I dessa förkylningstider slipper ingen undan. Inte ens en rädd en. Snoret är inte ens vän. Ogillar, tycker inte om, hatar att inte kunna leva aptrist svennevardagsliv som man önskar. Inte kunna träna bort för mycket energi, avgrund och ilska. Aldrig är tillfredsställelsen så stor som efter ett pass. Inte kunna ge sken av att vara en hel, glad, berättigande människa. Vart tar man vägen med sina dunkande svartklädda drömmar som hotar spränga något då?

En gång var jag någon. En gång såg någon mig. En gång öppnades en spricka i min gråglänsande rustning och något snuddade vid mitt hjärta.

Där är jag inte nu men önskar så innerligt att jag vore.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://attandasmedoppenmun.blogspot.com/

Nu handlar det bara om att orka orka orka. Härda härda härda. Igenom den här perioden. Det är så här nu. Inte så roligt. Mycket gråt. En touch av förtvivlan. Den går över. Jag vet. Försöker stanna i känslan och tillåta mig känna känslan och att den ä...

Spytt mig till ont huvudet. Allt går bra nu. Det märks. Tydligt. Grät blod igår framför tv. Jag visste. Och tittade ändå. För att få gråta gråta gråta. Att bli lämnad så hjärteskärande. Det gör så jävla ont. Själen går sönder och dör en smula. ...

Och jag äter nyårsefterätten som jag inte tyckte var så god då men som jag inte kan sluta äta nu. Avslutet slutade vara ett avslut i onsdags och idag så chattar han med mig som inget har hänt. Hur är det möjligt? Med största sannoliket ville han ligg...

Jo men visst. Betyder jag ingenting för dig. Jag fattar. Och är egentligen inte så brydd. Du var det samma för mig. Någon att få något av som jag ville ha. Skillnaden mellan oss är att jag kan stå för det, jag kan ändå vara människa och behandla denn...