Sitter nyvaken langt langt fran mitt vanliga vardagsliv. Pa regniga, graa landsbygden i Kina. Galen musik strommar over hela byggnaden. Bilden av den kommunistiska staten infrias, rata in er i leden, NU!

Denna del pa resan har inte varit som forvantat. Naturligtvis ar/blir det sallan som forvantat men sa har mycket tid som bara gick till ingenting var inget som ingick i alla stressade tankar fore resan. Det ar trakigare an den trakigaste dag hemma. Och jag forsvinner sakta varje dag det ar sa. Klarar inte av att hantera det pa ett vuxet och konstruktivt satt.

Kanns frustrerande otacksamt vasterlandskt att inte gilla laget. Resan var dock amnad for att fa nya perspektiv, kanske ar malet att verkligen uppskatta vardagen jag har hemma. Den graa trista aptrakiga vardag som jag flydde och ville ha en forandring fran.

Allt jag vill ha nu ar ett liv hemma dar jag insluts i en gemenskap dar jag inte ar sjalv.