Trött, fortfarande jetleggad, uppgiven fröken Rädd dricker vin för att stå ut. Blå är bara förnamnet. Var det detta man skulle tillbaka hem till får det för fan vara. This is not good enough. Vardagen kom snabbare än den snabbast utlösning. Nu galen resbaksmälla. Måste man orka? Måste man vilja? Måste man stå ut?

Idag:

Mina två sista singelvänner dejtar och det går vansinnigt bra.

Min kollega och vän har fått nytt mycket bättre jobb och kommer lämna mig kvar ensam på arbetsplatsen som Gud glömde.

Jobbet är exakt lika ostimulerande som innan jag åkte.

November närmar sig med satans gigantiska stormsteg.

Tacka fan för det behövs drickas vin, så jävla mycket vin.