Helgens första dag har ännu inte börjat. Djuptsegt huvud och dasslockstunga ögonlock. Önskan och tankar som jag önskar inte hade fått plats i mitt huvud surrar som feta spyflugor runt färskt hästbajs. Om mitt så kallde liv hade motsvarat förväntningarna (mina? andras?), hade jag inte haft dessa oceaner av tid att göra av med, försöka fylla av världsviktiga saker. Då hade tiden varit fullt upptagen av vardagsting och jag hade önskat mig tillbaka to this. Ursäkta, förlåt, sorry. Men det är inte någon tröst just precis nu. Ingen jävla tröst alls. Istället surfar jag runt på andras fantastiska bloggar där de levs ett liv som inte är jag men där önskan vore jag.