Helgens första dag har ännu inte börjat. Djuptsegt huvud och dasslockstunga ögonlock. Önskan och tankar som jag önskar inte hade fått plats i mitt huvud surrar som feta spyflugor runt färskt hästbajs. Om mitt så kallde liv hade motsvarat förväntningarna (mina? andras?), hade jag inte haft dessa oceaner av tid att göra av med, försöka fylla av världsviktiga saker. Då hade tiden varit fullt upptagen av vardagsting och jag hade önskat mig tillbaka to this. Ursäkta, förlåt, sorry. Men det är inte någon tröst just precis nu. Ingen jävla tröst alls. Istället surfar jag runt på andras fantastiska bloggar där de levs ett liv som inte är jag men där önskan vore jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://attandasmedoppenmun.blogspot.com/

Nu handlar det bara om att orka orka orka. Härda härda härda. Igenom den här perioden. Det är så här nu. Inte så roligt. Mycket gråt. En touch av förtvivlan. Den går över. Jag vet. Försöker stanna i känslan och tillåta mig känna känslan och att den ä...

Spytt mig till ont huvudet. Allt går bra nu. Det märks. Tydligt. Grät blod igår framför tv. Jag visste. Och tittade ändå. För att få gråta gråta gråta. Att bli lämnad så hjärteskärande. Det gör så jävla ont. Själen går sönder och dör en smula. ...

Och jag äter nyårsefterätten som jag inte tyckte var så god då men som jag inte kan sluta äta nu. Avslutet slutade vara ett avslut i onsdags och idag så chattar han med mig som inget har hänt. Hur är det möjligt? Med största sannoliket ville han ligg...

Jo men visst. Betyder jag ingenting för dig. Jag fattar. Och är egentligen inte så brydd. Du var det samma för mig. Någon att få något av som jag ville ha. Skillnaden mellan oss är att jag kan stå för det, jag kan ändå vara människa och behandla denn...