Längtan efter något annat. En verklighetsflykt som känns som det sista djupblåa andetaget. Längtan efter något annat större som kan berör det förstelnade i mitt inre. Längtan efter ständig berusning. Slutar oftast i en längtan efter vin. Stora gigantiska mängder vin. Idag, denna fredag i djupaste trista november, är inget undantag. Önskar mig mer berusad än nu. Önskar mig så berusad att jag släppte kontrollen om än för en minut. Så jag kunde skriva om hur jävla sviken jag känner mig. Hur livet hopar sig som en eländig illaluktande trasa. Hur mycket jag ändå lägger energi på något som jag egentligen inte vill ha. Och om hur detta är en långsam förkastlig upprepning av allt som redan skrivits. Var är den förändring som skulle infrias. Var är meningen. Var är du.