Kvällen sänker sig som en varm hand över allt det vita. Jag rastlös men trött så in i bängen. Ville inte hem till ingenting. Måste hem till ingenting för att bara vara. Försöka finna ro och förhoppningsvis, någon mening med att bara vara. Bara vara jag.

Tid och massa energi läggs på ofantligt oviktiga saker. Dras med och stannar inte i tid. Stopp. Det är dags nu.