Tidigt tisdagsmorgon klockan 3.58, sharp, slår fröken rädd upp sina bruna små. Trots tappra försök infinner sig sömnen inte mer. Uppstigen är fröken klockan 05.26, sharp. Fröken har i sin sömnvånda kliat sig till vansinnigt äckligt hår. Så sitter nu här, renduschad med nytvättat hår, ätandes briljant frukost. Mys vara uppe så tidigt. Mys äta frukost i godan ro hemma. Mys att bara tomten och jag är vaken. Men på andra sidan, den gigantiska tröttheten som lurar bakom tunga ögonlock. Orka, orka, orka dagen. Utan att falla i koma. Nu ringde väckarklockan. Okej, okej, okej. Dags att gå upp.