Snön ligger som ett gnistrande grannt täcke över allt som är gott. Denna vecka har egentligen varit besvikelsernas mörkblå vecka. Tappar är bara förnamnet och jag har inte gråtit en enda våt eländig tår. Innebär det att det är stadigt stabilt nu? Att min vingliga branta oförutsägbara balansgång mellan tusen och en känslor för tillfället har stillnat? Som ett löv efter storm. Nya bättre utmanade jobbet fick jag inte. Nya bättre större lägenheten fick jag inte heller. Inte heller fick jag ligga. Spytt en gång. Nja. Jo. Stabilare iallafall.