Galet rastlös, det är jag. Galet hungrig, det är också jag. Inget blir som man tänkt sig. Maktlös gör jag mig på bekostnad av rastlöshet. Jag vill men jag vill inte. Jag vill men jag vill inte. Jag vill men jag vill. Bekräftelsekåt och alltid tron på att nu, nu kommer det leda vidare, utvecklas till något mer. Varje gång är det endast två tv-apparater jag skrapar fram, aldrig tre. Men hoppet, det jävla hoppet, är det fucking sista som överger en. 

Galet hungrig men inte sugen på att äta nåt. Vet inte vad det är med mitt mathabegär. Jag som äter, äter, äter tills jag spyr kan inte förmå mig att äta ens sånt som inte får ätas. Julens konsekvenser suger så jävla fett.