Längtans magi är ljusrosa och vinterlätt. Jag är redan frälst till längtan och hängivet troende. Idag är molnen skira och jag blå som den vemodigaste bluesen. 

Idag, sista dagen på ledighet. Vad gör man av sin tid? Vad gör man när man inte har familj, sambo/make/partner och ett komma fyra välartade barn i åldern två till sex år? Vad gör man när de flesta andra har just dessa komman? Man slickar sina sår så gott det går och försöker fördriva tiden med alltmer meninslösa ting. Försöker finna lugnet som inte vill infinna sig. Försöker att inte tänka för mycket. Risken blir så mycket större då att något brister. Och brister något vet man inte om det går att laga igen. En ärrad veteran är jag, i detta livets spel.